SÖNDAG

Gillar mitt jobb, gillar Oslo. Har funderat kring varför jag vill flytta och iväg fast jag trivs så bra. Det har aldrig varit ett alternativ att stanna länge (som i flera år-länge) här. 1, 5 känns ultimat. Längre än vad vi hade tänkt oss från början givetvis, men inte för länge. Svaret på frågan är att Oslo gett oss så mycket, så att allt känns jäkligt nöjt och lagom nu. Oslo kan och har gjort det bra.

Varför bli kvar när världen är så stor tänker jag. Jag vill inte upptäcka världen för att kunna skryta om det, för mig är det ett intresse som funnits med sen jag var liten. Varför inte ta till vara på att man faktiskt kan välja vilket land och stad man vill bo i, resa till, plugga i eller vara nyfiken på. Varför nöja sig när livet och världen erbjuder så mycket spännande. Att lämna sin hemstad passar inte alla, men utan att ha testat vet man ju faktiskt inte om man går miste om något. För mig har Oslo gett massvis. Fina vänner, jobberfarenhet och framför allt en personlig utveckling. Den har jag liksom fått på köpet, utan att tänka på det, som inbakad i hela det briljanta paketet.

Den utvecklingen jag går igenom och erfarenheten jag samlar på mig genom att flytta mycket, resa och pröva nya saker hade jag aldrig kunnat uppnå i min hemstad. Jag inspireras av av folk med ambitioner och målmedvetenhet och undrar om de som nöjer sig med det lilla verkligen har tänkt igenom det ordentligt? Har man bott i samma stad/by eller haft samma jobb hela livet vet man ju inte så mycket annat. Präglade av tryggheten blev de kanske kvar. Utan att ha en aning om vad de faktiskt kunde upplevt, sett eller känt? Kanske är de de mest lyckliga i världen, kanske inte. Ingen vet, inte ens de själva, för de tog aldrig steget ut och iväg från sin bubbla. De tog helt enkelt inga risker.

Jag tänker inte bli en av dem som levde mitt liv i en liten bubbla. Jag vill snarare erövra världen.

Vill poängtera att jag har någon som vill erövra världen med mig. Någon som ger mig ett
lugn och är en trygg punkt vart vi än är. Det underlättar och är inte alla som har. Det gör mitt resande, flyttande och mina mål enklare, eftersom jag sällan känner mig ensam eller otrygg. Det är en väldig fördel. Att ha en flyttbar trygghet är lyx och jag hade kanske inte alls varit lika orädd utan den. Där vet jag att jag är bortskämd. Denna trygghet får mig att våga. 

Min trygghet och jag på resande fot i London