ONSDAG

Idag tänkte jag hylla folk med intressen. Och när jag säger folk så menar jag specifikt min pojkvän. Han vet vad han vill, han vill hålla på med musik. Det tar mycket tid (som han kunde spenderat med mig), är krävande (gitarrspelande och tv-tittande är inte riktigt synkat) och ibland väldigt inåtvänt (efter att ha sagt samma sak tre gånger utan respons för A inte är riktigt närvarande så kan man bli en smula trött/irriterad). Detta låter ju kanske inte helt bra. Men saken är den att utan musiken och drivkraften den ger så skulle han inte vara den han är. Den inspirerande, drivna och kreativa pojkvännen som jag älskar och ser upp till. Att vara så engagerad och uppslukad och att ha sån passion för någonting. Att verkligen brinna för ett mål. Det vill jag också.


Så när jag efter att ha gnällt lite på A och hans musik tänker till så får jag ofta dåligt samvete. Musiken kräver tålamod från min sida, men det ger honom (och vårt förhållande) så mycket. Hans intresse inspirerar mig att satsa. Jag ser upp till A och hans musik. Den formar och gör honom till den han är.