tisdag 29 januari 2013

På snirkliga vägar med Chris!

Vi skramlade ihop en hel dags ledigt ihop och åkte på en tur till Great Ocean Road, många, många timmar ifrån Melbourne. Många pratar om denna natursköna kustväg och därför tänkte vi inte vara sämre än att ha åkt på den vi också. Tidig morgon till sen kväll. Great Ocean Road och vi (och några stycken till!).

























Ett av de första stoppen vi gjorde var vid en fyr, där vår fotoglada guide
ville fota oss flygande.
































Vår härliga guide Chris var ett stort fan av hoppbilder, 
därav ett par stycken av dem!
































Vi såg kängurus ute i det vilda. Vi såg dem stå stilla, skutta omkring, äta
och springa fort. Det fanns överallt och vi såg dem många och långa
gånger under vår dag. 

































Den självklara bilden när man är på Great Ocean Road-utflykten. Här börjar officiellt denna kända väg!

































































A eller koala?

































A eller koala?















































Kärleken frodas!




























Vi stannade till vid en camping och tyckte "stugorna" var lite märkliga. Allihop var husvagnar ihopbyggda med hus och kanske inte det fräschaste vi har sett.


























Det var nästan lätt att bli blind för allt det vackra, för såhär såg det ut längs med hela GOR!



























































































Vi mitt i den himmelska utsikten!





















































Vi gjorde ett djungelstopp där vi gick en promenad i mysig terräng. 
























Hela gänget samlat! Vi valde att åka med ett litet företag och därmed också i en liten minibuss
med bara tre stycken andra + guiden. Vi fick höra många och långa historier bland annat om hur svårt
det är att vara liten egen företagare och därmed konkurrera med de stora bussbolagen nu för tiden.
Guiden Chris pratade konstant, ibland om väsentligheter, ibland om ingenting. Sammanfattningsvis
så kunde vi inte ha fått det mer personligt och det var också precis av den anledningen som vi valde att åka med ett litet bolag. Tummen upp!
























Vyer, vyer, vyer!

























Jag tar i lugn och ro in allt det vackra. Avslappnad och utflyktsnöjd.


































Här har vi nu nått fram till höjdpunkten på hela GOR-sträckan -
The twelve apostles. Vi lämnade minibussen på parkeringen en bit ifrån och
promenerade ner mot havet. När vi rundade krönet och möttes av exakt den
här vyn så gick det några slags bra, små rysningar genom både A och mig.
Det var helt klart den känslan som gjorde min dag. Vi blev i ärlighetens namn
inte helt störtkära i Great Ocean Road då vi tyckte att naturen och
omgivningarna påminde så väldigt mycket om Mornington Peninsulas där vi
redan varit (jag två gånger till och med). Så även om allting var
väldigt tilltalande och läckert så uteblev den där wow-känslan. FÖRUTOM
när vi rundade krönet för att mötas av det här!
Tyst och full av beundran 
fylldes jag där och då utav ett stort inombords-wow.


































Vyn blev nästan ännu bättre med A framför!


































Dags för Instagram. Viktiga grejer!


































Här ville vi ha stannat längre. 

















































Ett av de sista stoppen vi gjorde var vid en strand som var en av de coolare jag har sett. Stranden låg väldigt fint gömd mellan klipporna och det var inte det lättaste att ta sig ner till den. Även om det fanns trappor så krävdes det en hel del ansträngning för att orka ta sig upp och ner, men det var inga tvivel om att det var värt den motionen för stranden var som sagt ljuvlig. 














































































A på väg för att ta sig in i en av klipporna medan jag hade det bra i solen.



















































































Det här är Chris vän Luis. På varenda tur han gör så fotar han sina gäster tillsammans med dockan Luis! Kul grej!


























Det roliga är att Luis, även om han ser gigantisk ut, inte är större än en barbiedocka.
Chris berättade att folk ofta frågar vart han har den stora dockan som de har sett på Facebook och när han svarar att det är samma docka så tror de honom knappt. Nu förstår jag varför!
















































På hemvägen stannade vi till hos Chris gamla vän och hans bensinmack. Hade vi inte åkt med Chris och hans miniföretag WildWombatEscapes så hade vi aldrig fått uppleva sådana saker. Stopp som detta gjorde resan så personlig och familjär.






















Här ser ni Chris! Chaufför, egen företagare, guide och allt-i-allo!



Luis har, ifrån sin vanliga plats längst fram i bilen, full koll på vägen.
























Börjar bli lite trött efter lång dag. Även om jag satt bra i minibussen så var det efter många timmars åkande skönt att komma hem till Melbourne igen. 


























Tröttisen också!
























Det hade hunnit bli kväll innan vi åter igen såg Melbournes skyskrapor. Vi tackade Chris och Luis så hjärtligt för den trivsamma dagen och satte oss sedan på tramen hemåt. En trevlig utflykt rikare.