ATT VETA NÄR DET ÄR LAGOM

Jag överlevde dagens utomhusäventyr. Tyckte till och med att det var riktigt trevligt att vara ute idag, tror bestämt att det måste ha blivit varmare. Något annat svar är uteslutet eftersom kriget mellan mig och kylan ju redan är avgjort. Hmm? Idag traskade jag till Friskis för att träna. Dealen jag hade med mig själv var att jag skulle vara med på passet, men inte köra för fullt. Problemet med mig är nämligen att jag hela tiden går och är småförkyld och att bakterierna vinner över mig gång på gång, eftersom jag inte kan låta bli att träna innan jag är fullt frisk (någonting säger mig varje gång att jag visst är frisk nog, fast jag innerst inne vet). Det är mina träningsspökens fel. Alla har vi ju våra svårigheter som trasslar och ställer till det, jag har mina små träningsspöken som spökar för mig i vardagen. Jag jobbar för fullt med att inte lyssna på dem och inse att jag faktiskt mår bra (bättre) även om jag avstår från träningen en vecka eller två när jag är krasslig. Att jag faktiskt kan leva en stund utan de där kickarna jag får av träning, och njuta av livet ändå. Den där onda spiralen med att jag så gärna vill komma igång med träning medan kroppen fortfarande återhämtar sig efter sjukdom är svår att komma ur. Vill poängtera att det inte hade varit ett problem om det hänt en gång under en kortare tid men jag fightades med detta hela förra vintern och nu är jag där igen, därav min frustration över det. 


Sista veckan har jag dock lagt träningen helt på hyllan (går till och från jobbet och småspringer ju på jobbet hela dagarna. Men har inte varit på Friskis) och känt mig harmonisk ändå. Kanske är det ett steg åt rätt håll? Har träningsspökena börjat ge vika? Jag hoppas det, för jag kämpar verkligen mycket med dem så något resultat är skönt att få. Jag gillar ordet lagom, lagom är ju faktiskt alltid bäst när det gäller det mesta. Att träna lagom är mitt mål. Att klara av ett påfrestande jobb med träning efteråt är inte det allra enklaste när kroppen inte är på topp. Lagom mycket jobb, lagom mycket mat, lagom mycket träning. Hur svenskt det än är så är ju lagom ett jäkligt bra ord. Det täcker så mycket liksom. Lyckas man kombinera alla livspusselbitarna lagom på olika vis, så tror jag man är på väg DIT. DIT man vill. Att definiera lycka är ju en stor fråga i sig, men lyckas man ha med lagom mycket av de olika livspusselbitarna så tror jag att man är en bit på vägen. I vilket fall så trampar man åt rätt håll.