Ett ytterligare tillägg är att jag tycker det är tokbra att många är nöjda med sitt. Det jag vill trycka på och framhäva är bara att man kanske inte vet hur nöjd man är eller vad som passar en bäst om man inte har provat lite olika spår. Man kan vara nöjd, men kanske har chans att bli ännu mer nöjd? För hur vet man egentligen om man inte har något att jämföra med? Har man testat att byta jobb/plugga/resa/flytta/gå en kurs/börja träna eller vad det än är men kände att det inte var ens grej, så är det fine. Då har man kanske redan hittat rätt och är så lycklig man kan. Och det vet man alltså just för att man provat. Ibland finns det mycket grönt gräs på andra sidan även om det kan krävas lite för att komma dit. Ibland är gräset inte alls grönare. Vissa kanske inte behöver testa, utan bara vet ändå. Jag vill ha det svart på vitt. Jag är en person som verkligen vill ta reda på om gräset är grönare. Jag gillar att jämföra och få saker bekräftat, just för att hitta det som passar mig bäst och för att få bästa möjliga känsla i kroppen. Kanske jag hittar mig ett yrke, en vardag och en stad som jag älskar. Saker jag inte hade hittat om jag inte hade drivits av denna kraft.
Har man tagit reda på att man är nöjd som det är, då är det bara att gratulera. Då kan man njuta järnet. Då vet man att det man har för sig passar jäkligt bra. Jag vill alltså slå ett slag för att i största möjliga mån ta reda på att man faktiskt använder sitt liv till det man verkligen vill (alternativen och möjligheterna är ju oändligt många). Just för att få ut så mycket som möjligt av sin tillvaro. Jag vill inte att någon ska vakna upp en dag och inse att de inte utnyttjade livet till fullo. Och eftersom ingen vet hur många liv man tilldelas så är det bäst att passa på tänker jag. Utnyttja möjligheten att vara så säker man kan på att man faktiskt ägnar sig åt rätt sak.
Tycker det är tokigt härligt med människor som vågar gå sin egen väg och hittar det de blir glada av. Det är fint och något jag beundrar. Om tio år sitter jag kanske själv med en journalistexamen, mängder av reseminnen, en nyfödd Saga och tokigt stolta morföräldrar i någon lagom stor stad och är sjukt nöjd. Då kanske jag har mättat mitt begär och bara vill vara där jag är. Just för att jag vet att det är där jag är som lyckligast. Fram tills dess ska jag prova mig fram för att se vilken väg jag blir gladast av att gå.
![]() |
| Jag som reseledare sommaren 2010. Jag körde resan Opatija Direkt - Kroatien. Här med mina busschaffisar
Jocke och Markus.
|

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar