KONTROLLFREAK I VARDAGEN

När väckarklockan står på 04.40 så vill man sova bra på natten, vakna och inte känna att jordens undergång är kommen eller helt seriöst fundera kring alternativet att man nog ska säga upp sig på jobbet med omedelbar verkan (alltså kl 04.40 säg en måndagsmorgon). Det sistnämnda har hänt mig ett par gånger och när man verkligen övervägt en eventuell uppsägning och efteråt är lite mer vaken så inser man hur hjärnan spelat en det där sprattet igen. Trots det så återkommer tanken och de där värdefulla fixa-frukost/göra-i-ordning-sig-minuterna bara tickar. Där undrar jag lite över hur mina hjärnceller tänker så tidigt på morgonen och att de kanske måste skärpa sig lite. Ta sig i kragen liksom. Tror de helt ärligt att jag ska ringa Sophie (chefen) klockan fem på morgonen och berätta för henne att jag inte öppnar cafét, för mina tokiga hjärnceller är lite för trötta. Hur skulle de se ut? Ser skylten på dörren framför mig. "Öppnar senare på grund av Fridas knasiga morgontankar".

I vilket fall så hoppar jag faktiskt upp ur sängen när den där envisa ringsignalen ljuder om morgnarna, kanske av rädsla för just den där skylten. Eller för att jag faktiskt är en morgonmänniska. Tur är väl det.

En annan sak som jag tänkte på i morse när jag i vanlig ordning samtidigt klädde på mig, sminkade mig, kokade ägg och gröt, plattade håret och banade mig fram genom lägenheten i mitt invanda spår (kan det definitivt även i mörker) var att jag faktiskt gör allt det där fast klockan är kvart i fem på morgonen. Tji fick hjärncellerna tänkte jag och allt kändes sjukt nöjt. Efter att ha motat bort de där första tankarna så går det liksom oförskämt lätt för mig om morgnarna, nästan så att man näst intill känner sig lite lyckligt lottad (är inte lika mycket en lyckans ost när jag sen framåt kvällskvisten inte kan hålla ögonen öppna lagom mycket för att hänga med på hur Leif GW Persson mumlar något luddigt men säkert jättespännande. Jag diggar Leffe, men orken finns liksom inte kvar). Ofta går allt jäkligt bra för mig om morgnarna helt enkelt. Mina jobbarkompisar förstår inte hur jag får till en ägg- och grötfrukost (glömde förresten min egenpressade apelsinjuice innan. Men där är det nästan så att jag lite grann själv känner att jag går över styr. Desamma gäller förresten plattningen av håret. Stor idé när man alltid har uppsatt hår på jobbet- inte. Kanske dags att se över rutinerna) när de själva ofta inte ens hinner få till en snabbversion av en frukost. Jag går faktiskt alltid upp på första ringningen, gör mig i ordning och äter min frukost vid exakt samma tid, går till bussen på prick klockslaget och är på jobbet en stund innan jag börjar. Varje dag. Att inte ha koll stressar mig, att tappa fokus på tid är för mig att tappa kontrollen. Rutiner är jag. Klingar ordet tråkigt till, kanske. Känns ordet spännande ganska far away, kanske det också. Men för mig är det inte tråkigt, det är att ha bästa förutsättningarna för resten av dagen. Spänning finner jag väldigt mycket av i andra sammanhang.

Det kan såklart ändå vara lite frestande att ligga kvar i sköna sängen när man har en sån här gosebjörn bredvid sig, min A.