Trampandes i stora M

Dagarna här går i ett rasande tempo. Vi trampar runt, runt, runt i stora Melbourne. Vi trampar hit, vi trampar dit, vi trampar lite fel men kommer snart på rätt spår igen (ofta med hjälp av Melbournes tram/spårvagn). Vi trampar in på banker, lägenhetsvisningar, caféer, restauranger, turistinformationer och provjobb. Och även rakt in i Melbournebornas händelserika och intressanta liv som de mer än gärna delar med sig av. Alltifrån ryska hippies, kökschefer från Ecuador och engelsmän till vanliga hederliga Australiensare. När dagarna tar slut så trampar vi hem till vårt tillfälliga boende fyllda av intryck och nyheter. Varje dag skiljer sig ifrån den andra och varje dag trampar vi på ny mark. Melbourne har denna första vecka visat upp en massa olika sidor och vi har tacksamt tagit till oss varenda liten detalj av dem.

Känslorna svallar. De stormar och har sig. De är lika ostadiga som vädret här i Melbourne är känt för att vara. Är jag ena sekunden sprudlande glad så kan jag nästa känna mig lika osäker. Jag kan inte styra känslorna, men jag lär mig hantera och förhandla med dem. Panikar jag inte när jag går på min första engelska jobbintervju (café Rhimini´s) någonsin så låter jag inte rädslan ta över. Den finns givetvis där men får då inte lika stort utrymme. Flippar jag inte ur när jag inte förstår mig på lägenhetskontraktets (637/10 Malvern Road, du är vår) alla formella uttryck så lär jag mig utav det istället. Jag kämpar på och tycker miljön omkring mig sprudlar. I´ve got a good vibe.

Jag ser möjligheter av alla dess slag. Jag ser parker jag kan springa i. Jag ser intressanta människor som jag vill prata med. Jag ser caféer jag vill jobba/mysa på. Jag ser höghus som jag vill upp i. Så långt ögat når så ser jag saker, olika saker och nya saker. Nytt är spännande och alltid givande, men också ibland skrämmande. Vissa stunder vill jag bara titta ut från köket i North Richmond och se Bollkalles Gränd utanför fönstret. Det hade just då varit så skönt. Nästa stund gillar jag det jag ser. Jag famlar lite. Är i mitten av en känslomässig storm. En storm som flyttar mig hit och dit, där jag ibland lyckas hålla balansen men när vindarna är för starka så dras jag med. Då blir jag lite svag för en stund.

Sippandes på mitt te om kvällarna så analyserar jag. Jag gillar att jag är äventyrslysten och jag gillar även att jag har min trygghet därhemma. Det är liksom en winwin-grej alltihop. För mig är resande, träning, möten och nya erfarenheter saker som stimulerar. Det i kombination med att veta att jag alltid har en trygg plats att återvända till när jag än vill får mig att vara lugn och må bra. Då har jag min inre glöd brinnande vart jag än är.

Glad över slutsatsen som jag gång på gång kommer fram till så kan jag sova gott, för att sedan kunna vakna upp till ännu en ny dag i stora Melbourne. Redo för ännu mera trampande.

Såhär nöjd ser man ut om man trampat runt i Melbourne hela dagen och sen lagat sig och sin Mumsan
en middag i sitt tillfälliga sharehouse.

Precis, exakt här ska vi bo de kommande X-antal månaderna. På Malvern Road!

Och det var inte för att vi skulle äta köttbullar eller fika kanelbullar som vi var på Ikea. Nej, vi hade ett ärende. Vi skulle faktiskt köpa ett täcke. That´s true.