Buren vs lyckan

Buren är lämnad och vi har nu hittat hem. Mellan soptunnor och matrester på bakgatan i North Richmond fanns buren. Den ligger lite gömd bakom och mellan två thairestauranger och har sin port där alla sopor och all skit hamnar (passande nog så var det just en gallerdörr att ta sig igenom för att entra).  Utanför och runt buren så gör Melbournes svar på Bangkok sitt bästa för att bete sig just asiatiskt. Förutom de typiska tramarna som glider förbi på Victoria Street och dyra mangos (inga Asienpriser här inte) så går det knappt inte att lista ut att man faktiskt befinner sig i Australien. Det är fried rice och nudlar i vartenda jäkla hörn och dumplings vart man än vänder sig. Det är matbutiker med bara asiatiska varor och i varje fruktstånd kryllar det av ananas. När vi begav oss därifrån så kändes det precis som ett hostelbyte i Asien.

I buren bodde asiater och så Daisy, en tjej från Equador. A och jag lurade många gånger på vad de hade för sig. Thaipojken pluggade engelska, Daisy jobbade på hotell, men de andra. De åt aldrig, vi såg dem aldrig och ibland hade en av dem ett barn, ibland inte. På två veckor så var det bara vi och thaipojken som lagade mat (ris) i buren. Thaipojken var söt. Han tragglade på med sin engelska, glodde alltid väldigt förundrat på våra mackor till frukost och smörjde varje morgon in sina händer med väldoftande lotion. Han hade sina små rutiner och vi våra, men vad de andra hade för rutiner fick förbli ett mysterium.

En rosdoftande gång är numera det som leder oss till vår port. Vi har hittat hem till ett ljust och rymligt sharehouse. Vår närmsta rumskamrat är en bubblande danska, Regitze. Efter två dagar i lyckan så har vi redan lärt känna Regitze mer än vi lyckades med någon i buren. Vi pratar engelska med varandra (vilket är bra för att träna engelskan, men också för att det enda jag förstår på danska är pölse) och connectar strålande. Lyckan är ett bra ställe, det känns allra redan. Socialt, stor skön dubbelsäng och ett område som känns Melbourne. Jag känner mig glassig i lyckan. Jag gillar det. Här kan vi umgås med våra rumskompisar på det sättet vi vill (de i buren var liksom inte så tillgängliga) och gotta oss i att vi verkligen bor i Australien. Det var inget fel på North Richmond om vi hade varit i Asien och känt för det, men nu när vi är här för att vara just i Australien så kändes det inte rätt. Sen är det bara fakta att jag redan trivs mycket bättre i lyckan än i buren. Här om någonstans så har jag bästa förutsättningar för att skapa mig den Melbournevardag jag vill ha. 

North Richmond (buren)

Malvern Road, Toorak (lyckan)