Hollywoodfruar och himmelskt japanskt alá Melbourne!

De sista dagarna har jag tragglat kakor, försökt att inte påverkas negativt när jag gör någonting mindre bra och mött min nya chef Kristina. Jag ska från och med nu jobba på ett Browns (efter att ha flängt runt på fyra olika runtom i stan) som ligger tio minuters promenad ifrån vårt hem. Området heter Toorak och i Toorak bor den finare typen av Melbournebor. Här är tanterna spacklade, överklass och lite småsnåla. Här travar de antingen runt riktigt påtagligt välklädda och snygga eller i träningskläder. Självklart oavsett med läppstift till. Och en latte i handen. Det är standard. Så fungerar det här. Det svassar runt lite som hollywoodfruar många av dem och mitt i alltihop står jag där bakom Brownsdisken. Redo att åtminstone försöka tillfredsställa dem med en välgjord kaffe. Jag känner mig bekväm, hemma. Jag bytte bara ut fina kontorsområdet Skøyen i Oslo mot snoffsiga Toorak i Melbourne. Inga konstigheter här inte. Jag vet precis vad som krävs.   

Tant som vill lära sig svenska, julbasar mitt i sommaren och japansk middag alá lyxvariant.  

Det är en lite kortfattad men väldigt rättvis sammanfattning av saker som dykt upp i min vardag de senaste tre dagarna. Det började med att en fin dam vid namn Selma (med rötter i Sverige) kom in på jobbet. Selma ville lära sig svenska och vips så hade jag blivit the one för uppdraget (som jag ännu varken tackat ja eller nej till). Det fortsatte med julbasaren, denna julbasar som ska hållas i Svenska Kyrkan här i december. Mitt i bästa högsommaren ska vi glida runt bland granar och julgodis som om det vore hur givet som helst. Under julbasaren kommer man även kunna passa på att ta ett dopp i poolen de har där, också det helt självklart sådär ett par veckor innan julafton. Har också fått höra att det är tradition med grillning och poolhäng på självaste julafton. Herre jisses. Jag må vara en smula traditionell när det kommer till julen, men poolhäng. Hjälp. Här gäller det att på en gång bojkotta den vanliga julen i år och inse att här blir det barbecue istället för mammas köttbullar, någon popdänga istället för Rudolf med röda mulen och 35 graders hetta istället för en vit jul. Även om min vanliga julordning bryts så ser jag fram emot en annorlunda variant av min favorithögtid. Julen 2012 kommer inte att bli vit, men den kommer att bli så mycket annat. Medan våra älskade familjer firar den hederliga svenska julen så kommer vi att fira en härlig och ovanlig Aussiejul. Mäktigt.

Som avslutning var vi igårkväll bjudna på middag till vår japanska jobbarkompis Yuko och hennes aussiekille Lucas. Vi gick dit i tron om att vi var bjudna på en vanlig, simpel middag hos ett väldigt härligt och öppensinnat par. Det slutade med att vi helt otippat istället befann oss i ett hav av japanska läckerheter hos föredetta kocken Lucas och sushiexperten Yuko. Fler och fler vackra kreationer av japanska smårätter dukades fram så exklusivt att en dyr skaldjursrestaurang inte hade gjort det bättre. Ostron, lax, pilgrimsmusslor. You name it. Och allting på ett underbart japanskt vis. Kvällen var nästintill för perfekt. Nästa gång är det vår tur att bjuda och frågan är hur svenska köttbullar, potatis, brunsås och lingon någonsin ska kunna toppa det vi var med om igår. Och det är inte direkt som att en toast skagen som förrätt och lite kladdkaka som efterrätt kommer att räcka till det heller. Här behövs definitivt något mer. Men med typisk svensk husmanskost blir det liksom svårt att närma sig det japanska. Raggmunkar med fläsk känns inte riktigt lika fancy som ostron och rom. Äh, vi kommer göra vårt bästa och Yuko och Lucas kommer att vara nöjda hur som. Mer underbara och varma människor får man leta efter.

Efter alla mina jobbdagar så tog jag sedan helg. Efter allt intensivt lärande och göraintryck-grejen senaste tiden så är jag slutkörd. Gillar eftertanke och reflektion och tänkte därför ägna min lediga helg åt just det. Nu vet jag vilket café jag främst ska jobba på, jag hittar bättre och bättre när jag är ute och flänger och vi umgås med människor från flera olika delar av världen. Dels våra rumisar (Japan, Taiwan och Danmark), Yuko och Lucas (Japan och Australien) och så härliga jobbarkompisar (från Mauritius bland annat). Alltihop ger mycket på olika sätt. Saker och ting utvecklas hela tiden här och vi växer och utvecklas med dem. Trygghet på jobbet, hemmakänsla i vår del av Melbourne och lärorika, inspirerande möten och relationer. Frida i Melbourne börjar hitta sig själv och kan nu pussla på ytterligare några pusselbitar i sitt stora Melbournepussel.

Som ni förstår så var vi efter vår japanska helkväll oförskämt nöjda och belåtna...
Kvällen rusade iväg och mitt i natten så lunkade vi hemåt både med nya smakupplevelser och
nya bekantskaper i bagaget.

Most photos are taken by Yuko!