MÅNDAG

Jag brukar ofta ha svårigheter med att vara ledig. Ledigheten i sig är ju förstås härlig, men att kunna njuta av att bara vara, helt utan krav och måsten, jobbar jag för fullt med. För att kunna koppla av fullt ut krävs det ofta att jag presterar något först. Att helt och hållet unna mig en day off är klurigt och en bit av mitt livspussel som jag behöver tänka extra kring. Jag tror att en bra balans mellan livets alla bitar, såsom sömn, arbete, träning, social tid och återhämtning, är en förutsättning för att få ut så mycket som möjligt av tillvaron. Eftersom jag aktivt tänker i dessa banor så får jag också mer och mer koll på hur jag behöver placera mina pusselbitar, just för att jag ska må som allra bäst.

Efter att under en längre tid nu ha känt mig hängig och krasslig utan att egentligen veta varför så har mitt fokus på vila och återhämtning blivit allt större. Men att vila är uppenbarligen lättare sagt än gjort för mig. Fast min kropp skriker efter vila så kämpar jag emot. Det är något inbyggt. Liksom inpräntat. Att innan jag sprungit en runda eller kanske jobbat ett Kaffebrenneriet-pass så är det något som stoppar mig. Jag kan inte, får inte. Innan jag på något sätt kämpat lite grann, gjort något nyttigt och vettigt, så får jag inte lov till att slappna av. Det är förbjudet. Min inre röst talar om för mig att jag inte är värd att vila upp mig i soffan innan jag faktiskt gjort något som jag själv anser är tillräckligt. Något som ger mig rätten till att efteråt bara vara. Först då kan jag unna mig. Belöna mig. Slappa. Låta kroppen och själen bara vara utan att känna press, stress eller någon slags ångest. Det är absolut inte det beteendet som min kropp behöver för att kunna vara pigg, frisk och kry. Jag vet det. Det är snarare min hjärna som spelar ett spel med mig. Ett dumt spel som inte alls är till min fördel. Mitt mål är att ta kontrollen över detta spel och faktiskt själv få bestämma spelreglerna. Jag vill kunna lyssna på vad min kropp säger. Lära känna mig själv mer för att kunna livspussla bättre helt enkelt.

Har tillbringat de senaste fyra dagarna uppe i Böda på norra Öland hos A:s föräldrar och släkt. Det är härligt här uppe men ofta har jag innan haft en tendens att bli lite rastlös, just för att det är långt ifrån stan och ett stort steg ifrån min vanliga, väldigt aktiva vardag. Men de senaste dagarna här har jag njutit fullt ut av kontrasten, tagit ett steg tillbaka ifrån mina måsten och faktiskt kunnat koppla av på ett befriande sätt. Jag har tillbringat många timmar under en filt i soffan, druckit te, läst och reflekterat kring allt som varit och allt som komma skall. Jag har åtminstone för en stund tillåtit mig själv att lätta på kraven och känt det som lyx att få lov att sitta i soffan utan att känna mig dålig eller skämmas. Jag känner att jag under de här dagarna har livspusslat på rätt sätt och uppkrupen i soffan även känt mig helt i nuet. Just här, just de här dagarna, har jag kunnat känna så. Att livspussla är inte lätt och jag berömmer mig själv varje gång jag når känslan av avkoppling bara sådär. Oberoende av vad jag ägnat dagen åt eller om jag tillåter mig själv att vila. För mig är det inte bara att trycka på en återhämtningsknapp och så får jag ro i kropp och själ. Det är mer komplext än så. Det är många omständigheter som ska klaffa för att jag ska nå känslan jag strävar efter. Jag jobbar hela tiden för att hitta vägen till känslan och det kommer att krävas mycket tid för att ta reda på exakt hur den vägen ser ut. Jag tror inte att det finns en direkt genväg men i framtiden hoppas jag på att ha hittat de vertyg jag behöver för att kunna koppla av och stressa ner när jag känner för det. Nu är det mer en slump när jag lyckas. Men just de här dagarna i Böda stämde det. Här fanns tydligen förutsättningarna. Jag jobbar vidare och är alldeles, alldeles säker på att bitarna kommer att falla mer och mer på plats desto mer tid jag ägnar åt att pussla.

Ibland blir jag lugn av blommor. Ibland av en bra bok. Ofta finner jag ro med hjälp av träning, jobb eller via A. Mitt slutgiltiga mål är att kunna välja när jag vill varva ner och återhämta kroppen. Precis när jag än önskar.