MÅNDAG

Jag åkte ifrån Oslo med en bra känsla i magen. En känsla av att staden levererat, gjort avtryck, fastnat hos mig. Men att det var dags att ge sig av. Att vi fått ut så mycket av Oslo på alla möjliga plan så att det bara skulle vara dumt att begära mer. Jag vill hylla Oslo och tycker att alla borde få ha en Oslotid i sin ungdom. Om man är företagsam så erbjuder staden enkelt både jobb och boende och med det i åtanke så är det perfekta staden att spendera en period av sina unga år i. Att få tillfälle att i en lätt stad lära sig nyttigheter är något jag inte skulle valt bort om jag fick välja om. Jag pratar om alltifrån praktiska saker som att skaffa lägenhet, jobb och att förstå sig på ett annat lands olika system till erfarenheten av att under de 1, 5 åren vi tillbringade i Oslo ha bott i tre olika lägenheter, i tre olika områden och med sammanlagt sju olika personer. Det jag beskriver bidrar till en sorts livsrutin både socialt sätt och ansvarsmässigt, i arbetslivet och bredvid.

Jag lämnade mitt jobb med en pirrande och upprymd känsla i kroppen, en sån där jag känner igen ifrån skolavslutningar. När man vet att terminen är slut men inte riktigt hur sommaren ska bli. När man avslutat något och är väldigt förväntansfull på vad som kommer härnäst. Den känslan. Fram till sista dagen så har jag trivts på Kaffebrenneriet Sjølyst. Att jag slutar på topp ser jag enbart som positivt. Istället för att ha arbetat för länge så slutar jag när allt fortfarande känns härligt. Detsamma gäller Oslo. Jag älskar fortfarande Oslo. Men jag gillar att lämna nu. När jag varit där lagom länge och fortfarande uppskattar mitt liv där. Det är en avvägning att veta hur länge lagom är och känslan sitter i var och en. Mig passar det att säga hejdå nu och packa ner mina fina minnen i resväskan. Resväskan som tar mig vidare ut på nya äventyr med positiva Oslo i bagaget.

Det har en charm över sig att kunna tänka tillbaka på saker man gjort och få det där leendet på läpparna. Det som talar om att det där blev bra. Nu är det mycket som lockar utanför Oslos gränser som bidrar till att tiden för vår flytt är kommen. Men jag återgår ändå till att bättre minnen än såhär kunde jag inte fått med mig. Jag är glad att jag ler, myser och mår bra när jag pratar om och tänker på Oslo. Jag flyttade dit med en bra känsla och åkte därifrån med en ännu bättre. Livet och vardagen blir inte alls alltid som man tänkt sig, men det här blev fasen bra. Så tack kära gamla Oslo för att du tog hand om oss så förbannat bra.

I Oslo har vi skrattat och gråtit, kämpat och njutit. Och så
har vi träffat underbara människor som alltid kommer att
    finnas kvar och på ett eller annat sätt påminna om Oslotiden.