LÖRDAG

Vi bokade resan för många månader sedan och mycket har hänt efter det. Men imorgon ska vi påbörja vår stora resa. Inför mina Kroatien(reseledar)resor visste jag alltid på ett ungefär hur veckorna skulle bli. Om allt gick som det skulle visste jag ganska exakt faktiskt. Och under många egna resor har schemat ofta varit fastställt redan före avfärd. Men nu ställs jag inför något främmande. Inför Asien vet jag inte. Jag har inte den blekaste om hur allt kommer att bli. Vilka länder vi ska upptäcka är vi nästan helt på det klara med, men hur våra dagar kommer att se ut återstår att se. Allt jag vet är att äventyret strax ska börja. Jag vill hitta tjusningen i att inte veta och i stunden har jag hittat den. Jag kanske panikar och får spelet när vi väl är iväg. Jag kanske inte alls finner mig i att inte ha makt och kontroll över allting i förväg. Eller också gör jag det. Men just nu, på hemmaplan, finner jag mig fullständigt. Nu är jag inställd på att i Asien kommer jag inte veta, där ska jag ta dagen som den kommer. Det tror jag är förutsättningen för att jag ska kunna go with the flow och faktiskt leva i nuet där borta, mer än vad jag gör hemma.

Hong Kong, Vietnam, Kambodja, Thailand, Indonesien och Malaysia. Vår grundplan är att besöka dessa länder men huruvida den planen kommer att hålla i sig eller inte är helt öppet. Allt jag vet nu är att vad som än händer så kommer vi att se saker vi aldrig tidigare sett, känna saker vi aldrig tidigare känt och uppleva saker vi aldrig tidigare upplevt. När, var och hur bestämmer vi längs med vägen. Vi tänker följa våra resehjärtan och se vad de gör med oss.

Här är vi iväg på vår Praghelg. Då var vi fyra dagar på resande fot. Från och med imorgon ska vi leva
77 dagar på vift. Förmodligen kommer vi sista juni tillbaka med mycket personlig utveckling i backpackerbagaget.