Resan 5

Mina bilder fortsätter att främst vara tagna av skickliga Louise. Duktiga A har också bidragit.

Såhär vacker var soluppgången precis efter bussolyckan.

Bussen inifrån. Väldigt mycket folk och väldigt trångt och svårt att ta sig
till sin plats. Folk på säten, folk på golvet, folk överallt.

Alla väskor utslängda ur bussen liggandes i en stooor hög. Här står vi och
funderar på vart våra väskor håller hus samtidigt som vi inte har en aning
om ifall/när vi kommer att bli upphämtade och komma ifrån motorvägen
där vi står och bara väntar. Utan någon som helst information.

Skadan på bussen efter att vi blivit påkörda av trucken. Backspegeln har
flugit loss och gjort ett stort håll i sidan på bussen. 

Chauffören och de som satt längst fram fick glassplitter på sig. Vi som
satt längre bak klarade oss som tur var ifrån det. Även om hela upplevelsen
i sig satte sina spår. Jag var otroligt glad att vi åkte buss på dagen och
inte på natten gången efter. Som sagt, händelsen sitter kvar i huvudet
och jag kommer sitta mycket mer på helspänn när jag åker buss
framöver.  

Framme i strandstaden Nha Trang njuter vi av varsin smoothie. Här checkade vi in på kalasfint hotell med badkar, balkong och rooftop för 35 svenska kronor natten. 

Såhär bra gick det när A smörjde min rygg (Jag var ungefär lika dålig så vi ligger lika)

Åh vad vi gillade vårt rooftop. 

Vi beställde även mat upp dit och hade en magnifik kväll. Backpackerfamiljen njöt.

Här har vi kommit till bergsbyn Dalat där vi återigen checkade in på ett tokfint ställe. Dreams Hotel levde helt klart upp till sitt namn. Här ingick en gigantisk frukostbuffé (det existerar knappt i Asien).
Frukostfrida (och även de andra) var lyrisk. Tanten som drev stället fixade med allt vi önskade och vi kände oss bortskämda som bara den.

Från balkongen såg vi en parad - firandet av Buddhas födelsedag. Mycket ljus, musik och festliga kreationer. 

Vi åt kvällsmat vid ett gatustånd och de som gjorde vår goda mat ställde gärna upp på en bild.

Det är väldigt vanligt att man äter ute på gatan. Den här maten kostade
ungefär 10 svenska kronor och det var den väl värd. Det var en slags
nudelsoppa och så köpte vi till ett typ av bröd med köttfärs- och äggfyllning.
Enkelt och gott.

Ofta äter man väldigt trångt och väldigt lågt. Det märks att asiaterna själva är små och vana att tränga
ihop sig. Det är stora skillnader mot våra middagsbord hemma i Sverige. Väldigt kul att uppleva.

Vi hittade ett ljuvligt litet café (kombinerad blomsterbutik) som hette Windmills coffee and flower. Hit hann vi gå tre gånger på två dagar. En himmelsk cappuchino kostade ungefär 10 svenska kronor. De hade även en underbar morotskaka. Vi berömde baristan och sa att han lätt skulle kunna få baristajobb i Oslo. Han förstod inte många ord engelska men log med hela ansiktet en lång stund efter vi varit framme hos honom. Här står jag med en av de söta servitriserna. 

Här är den förmodligen i särklass bästa frukosten som vi kommer få njuta av
på resan. Här fanns alla frukter man kan tänka sig, ägg, bacon, färskpressad
juice, youghurt. Närapå allt jag kunde önskat mig till en frukost. Den söta
mangon var det bästa på hela bordet. Första frukostmorgonen så pratade
vi med ett kanadensiskt par. De hade flyttat till Vietnam för
länge sedan och drev nu en organisk fruktodling i närheten. Organiskt och ekologisk är tydligen något som är otroligt ovanligt i Vietnam. De var de enda
som hade en sådan typ av odling just i Dalattrakten. Häftigt tyckte vi.

Vi åkte på en heldagsutflykt där vi bland annat besökte Lat-folket. En
minoritetsbefolkning i utkanten av Dalat. Denna man berättade historier
för oss.

Vi fick provsmaka risvinet som de gjort på gården. Det smakade inge vidare, mest alkohol och beskt. Mannen drack det gärna och mycket, berättade han. 

Denna man var en skojig prick som säkerligen tjänade sig en
bra slant på att ta emot turister. Det märktes väl på honom att han berättat
samma historier många gånger om. Han var som en levande bandspelare.
Väldigt kul att få träffa denna sprudlande herre. 

Här har vi stannat vid en kanonfin utsiktsplats där vi står uppställda med hattarna på, de hattar som
är så typiska för just Vietnam. 

Vi besökte både en jordgubbsodling- och en fin blomsterodling. Dalattrakten är känt för sina gigantiska odlingar och skiljer sig väldigt mycket mot resten av Vietnam i vad de odlar. Här uppe i bergen är klimatet nämligen mycket svalare än i resten av landet och därför odlar man frukter av olika slag och mängder av blommor. Temperaturen när vi var där var behaglig, klart skönare än de 40 grader vi lämnade i Nha Trang.

Jag och Thui, vår beundransvärda guide, tittar på blommorna. Han berättade att de flesta går på
export till andra städer. Han berättade också hur billiga de är. Jag minns inte exakt men man kunde
i vilket fall få en stor bukett röda rosor för inga svenska kronor alls. 

Thui tog med oss till kaffeplantage. Tack vare min tid på Kaffebrenneriet så är jag nu för tiden väldigt kaffeintresserad. Att få chansen att besöka kaffeodlingar och verkligen se hur kaffebönorna växer var en stor upplevelse för mig.

Vi studerade noggrannt och kom fram till att det är en galet lång process från kaffeböna till färdigt kaffe. Det visste jag sedan innan också men att stå där mitt i odlingen gör allting mycket mer på riktigt. Att gå på kaffekurs mitt i Oslo eller att stå vid en odling i Vietnam går inte riktigt att jämföra.

Vi besökte även en farm där de födde upp syrsor för att sedan sälja dem som mat.

Tydligen är syrsor en specialite i Vietnam och de äter det tro det eller ej mer än gärna. Det var en lite läskig
känsla att gå omkring bland en massa insekter och veta att snart ska de ätas upp.

 

 

 

 

 

 

 

 

Såhär såg delikatessen ut när den var färdiglagad. Då ville Thui givetvis att vi skulle provsmaka. Han själv åt denna rätt titt som tätt berättade han.

Och självklart var vi modiga! Det var inte direkt en höjdare men det var inte heller äckligt. Det var helt okej
faktiskt och om man inte tänkte på att det var just en syrsa så kunde det lika gärna ha varit en liten räka.
En udda men väldigt spännande smakupplevelse. Syrsa, check.

Vi åkte sedan till ett vattenfall som kallas för Elefantfallet. Där klättrade vi
upp och ner för stock och sten och hade en alldeles extra naturupplevelse.

Hela gänget i en av grottorna som var precis bredvid fallet. Jag njöt för fullt av den lugna miljön som föll mig alldeles perfekt i smaken. Lika lugnt som hemma i Hossmoskogarna där mamma och jag brukar
promenera.

Dalat var alltså staden vars omgivningar vi denna dag utforskade. Jag måste påpeka att dessa områden
verkligen var värda sitt besök. En heldag där varje nytt stopp vi gjorde var lika intressant och sevärt!

Ljudet av ett vattenfall som brusar är lugnande tycker jag. Jag älskar naturupplevelser och blev lika glad
i detta vattenfall som jag blev i det allra första jag såg i Kroatien för tre år sedan.

Jag gillar att utmana mig själv och även om jag inte är ett fan av trånga
utrymmen så tycker jag det är kul att klättra och krypa. Jag älskar när detär lite kämpigt och när man verkligen får ta i för att komma dit man vill.
Träningsfrida blir taggad och lycklig av sådana aktiviteter.

Vi träffade skolungdomar som sprang fram och ville ta kort med oss. Jättesöta
allihop. Människor här är ofta imponerade över hur vita vi är och vill gärna
känna på vår hud. De vill inget hellre än att också vara vita, eftersom det
här nere i Asien anses vara vackert.

Precis som på ön Lantau i Hong Kong så fanns det även här en Big Buddha.
Louise och jag kom fram till att den här Buddhan var den sötare av de två.

Jag kände mig mer än omtyckt bland de gulliga ungdomarna vi träffade. Allihop klängde och ville kramas. Jag kände mig lite som en av deltagarna i Idol. Jag hade fans. 

Thui var den bästa guide jag någonsin haft. Under den dagen vi var med
honom så fick vi se mer än jag trodde var möjligt. Han berättade öppenhjärtat
om allt vi ville veta. Om Vietnams svårigheter och hemligheter.
När dagen var slut kunde ingen av oss komma på en enda fråga till.
Thui hade gett oss svar på allt. Här står vi på en silkesfabrik.

Vi fick veta hur man tillverkar silke, från första början (kokong) till färdig produkt (silke).
De använder gamla franska maskiner och allting görs med sådan precision. Jag hade aldrig tidigare
sett någonting liknande och blev väldigt imponerad. Varenda gång någon pratar om tyger framöver så
kommer jag ha silkesfabriken i bakhuvudet. Vilket hästjobb.

 

I slutet av Thui-dagen stannade vi till hos en familj som tillverkade risvin. Vi fick ta del av processen och
även i det fall ligger det oerhört mycket jobb bakom produkten. Trägen vinner.

Här hade familjen ett sorts mårddjur i burar. Dessa djur matas med en antal kaffebönor som de sedan
själva väljer ut de bästa av. Mårddjuret är nämligen kaffebönespecialist. De äter bara upp de bästa
bönorna, resten lämnas kvar. När de sedan gör sina behov så samlar man in bajset och har däri det finaste
av kaffebönor. Dessa gör man sedan kaffe av och säljer dyrt. Det är ju faktiskt de allra bästa och godaste
bönorna och alltså blir kaffet också därefter. Utsökt! Vi provade hemma hos
denna familj och det var gott, men kanske inte lika speciellt som jag förväntat mig. 

Så sitter vi på Windmills igen, detta vårt Kaffebrenneri i Dalat. Här hängde vi länge och väl. Precis som A och jag alltid gör på Kb hemma i Oslo. Det enda som saknades var mitt älskade muslibröd med brunost.
Som jag saknar det. En bit av morotskakan fick vara substitut.

Väldigt speciell och vacker bro i centrum av Dalat. 

Vi hade jaccuzzi på taket av Dreams Hotel. Som om inte frukosten vore nog. Här tillbringade vi väl spenderad tid och kvällarna däri bidrog absolut, tillsammans med Thui och hans perfekta utflykt, till att göra Dalatvistelsen oförglömlig. I will never forget.