Sommar i all ära. Den liksom blomstrar och har sig. Sommarens briljans får människor att leva upp. Stugorna intas, grillarna går varma, omgivningen är levande och stämningen lyckosprudlar som aldrig förr. Det är ju sommar för tusan. Och mitt i allt det där så dyker vi upp, A och jag, från därifrån vi nu varit. Mitt i sommaryran ska vi glatt anpassa oss, slå oss ner för tillfällig ro (eller i alla fall ha resväskan lite halvt uppackad) med en förhoppningsvis hejdundrandes måbrakänsla i kroppen. Så svårt är det ju faktiskt inte att stämma in när alla andra hoppar och studsar av sommarentusiasm. För herregud vad sommar gör folk uppspelta.
Värre blir det ju nu framåt hösten, när folk inte längre är höga av sommarextas utan snarare tar sats och gör sig redo för vintern. När de köper värmeljus, nya gosiga soffkuddar, extra luddiga mystofflor och gör sig beredda för rutiner och vardag igen. Bygger sitt bo inför huttrande hemmakvällar. Precis som jag också skulle ha gjort om jag nu hade bott här i stan.
Men nu. Nu när jag inte bor utan bara spenderar glassig tid här så betyder dessa höstfasoner att min tid är ute för denna gång. Vardagskarusellen tar vid och där vill jag inte vara med. Jag kommer tillbaka när det blir dags igen. När utemöblerna åker ut istället för in, när folk än en gång diskuterar sillvarianter inför midsommar och när löpsedlarna inte innehåller annat än Allsångschockar och rekordvärmebesked. Det känner jag mig hemma i. Bekväm. Men nu. När ovanstående redan känns främmande och fokus istället snart ligger på hur många arbetsveckor det är kvar till julledigheten, då kastar jag in handduken. Jag passar inte in när sommaryran lagt sig och allt återgår till sin vanliga ordning. Så medan vardagen går sin gilla gång här, i väntan på nästa sommarrus, så tar jag mitt pick och pack iväg. Jag tänker att det blir lagom att återkomma en sväng när allt lever upp igen. När den där årstiden som människor lever för resten av året kommer tillbaka. När summer edition 2013 infinner sig. Under tiden tänker jag skaffa mig någon variant av vardag i Australien. Där ska vi kanske inte ladda upp med ljus och mysprylar precis, men däremot skaffa oss nya typer av rutiner och mönster. Alá Australia.
Jag frossar i hela alltet. I sommaren som varit och i att få spendera kommande året i Australien. Säger snart hejdå till Kalmar och hej till Melbourne. Jag hoppas att det blir med en varm och välkomnande omfamning som vi om bara ett par dagar möter vår nya stad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar