MUMSANSLIFE: Fabulusiskt

Sommar 2012. Du flyger iväg. Men gud så du levererar.

Jag ställer klockan på 07.30, alltså inte för tidigt men heller inte för sent. Jag tänker för allt i världen inte sova bort den alltid lika sköna morgonstunden. Jag ger mig ut i naturen. Jag springer av mig tankar och myror i benen. Jag springer. Jag ger järnet. Hemma klockan 08.30 så är jag skitnöjd. Sådär nästan lite oförskämt nöjd. Jag har frukost och hela dagen att se fram emot. Fabulusiskt.

Jag bloggar lite och jag gör det på verandan i Hossmo. Solen är för stark så jag får sätta mig nere i skuggan under björken. Därifrån har jag perfekt utsikt över det gröna gräset och på Oliver katt som rullar runt i det. Inspirationen flödar. Här mår jag bra. Själv i den härliga sommarskuggan hemma vid mitt barndomshus. Inget som stör mitt lugn, min ro och min skrivarstund. Maj-Britt i huset bredvid vinkar febrilt och skriker hej på det viset som hon alltid gör. Oliver spinner mer än någonsin. Jag hör mammas Lugna favoriter på låg volym inifrån. Allting andas harmoni och behaglighet. Cirkeln sluts på något vis och jag skriver så pennan glöder. Fabulusiskt.

Jag åker till mormor och morfar i Smedby för lite lunch och lite kvalitetstid. Givetvis så tar vi oss ett parti poker och en omgång plump när jag ändå är på besök. Det doftar snart av mormors underbara revbensspjäll på spisen. Hon rör snabbt och vant ihop brunsåsen, sådär som hon alltid gör. Och så smakar den också precis sådär som den alltid gör. Vi äter, skrattar och umgås. Vi riktigt trivs. Vi trivs lika bra som alltid ihop och det känns precis som alla de gånger under åren som vi suttit vid köksbordet hemma på Askvägen. Hemtrevligt och känslan i bröstet innerligt bekant. Fabulusiskt.

Jag väntar på mamma vid hörnet där Storgatan och Stortorget möts. Vi ses alltid där. Det givna stället för fika ligger nämligen precis där. Pensionärsfiket som vi kallar det. Det är där vi sitter och har våra stunder. Mamma och jag. Eller A och jag. Eller vi tre ihop. Ett minus med stället är att de i sommar bytt ut världens godaste korvmacka mot en skinkvariant istället. Vanlig och tråkig. Besvikelsen var total när jag i början på juli travade in och gjorde den fasansfulla upptäckten. I vilket fall så har de utsökt cappuccino och jag har numera övergått till ostfrallor (vilka också är tokgoda). De som jobbar hejar bekant när mamma och jag kliver in och nickar igenkännande när jag beställer det jag alltid gör. Vi slår oss ner i hörnet borta vid fönstret, bästa bordet förstås. Medan vi myser med vår fika så kan vi inte undvika att höra vad skrikande Greta och Lily vid bordet bredvid pratar om och vi kan heller inte missa Maggan med rullatorn som bättrar på läppstiftet vid bordet mitt emot. Då och då stannar färdtjänsten till utanför vårt fik för att lämna och hämta fikasugna pensionärer. Det är så personligt, så innerligt och så hjärtligt. Mer äkta blir det inte och stället går inte annat än att älska. Innan vi går därifrån så passar vi på att köpa med oss av hasselnötsbrödet de säljer. Det är nämligen det ultimata brödet och det vill mamma och jag ha till nästa hemmafika. Vi vinkar hejdå till de söta tjejerna bakom disken, de som lika väl som vi vet att vi snart ses igen. Fabulusiskt.

Tanken är att spendera kvällen i sommarstugan. Vädret är på ett strålande humör och så länge det inte blåser fel vind så kommer kvällen på altanen i Ragnabo att bli en skön och behaglig en. Vi packar lite övernattningsgrejer och ger oss av. Mamma, pappa, jag och A. När vi anländer så är det precis sådär vindstilla som vi hoppats på. Eftersom Allsång på Skansen börjar strax så är det lite bråttom med att tända grillen. Den grillade maten smakar sådär som den bara kan göra när man sitter på altanen i Ragnabo med sjön i blickfånget. Vi diskuterar vilken melon det är vi äter. Jag gissar på Cantaloupe men kan inte säga med säkerhet. Har bara för mig det ifrån min sommarjobbstid på Ica. I vilket fall så flyter kvällen på sådär med samma lugna gung som den brukar göra där nere vid havet. Ett rofyllt sådant. Efter en smula gnäll på Måns Zelmerlövs skägg och klädsel så halvsomnar vi allihop till någon halvtaskig film på ettan. Jag med min Egoboost Magazine-tidning i handen och A med mig i famnen. Snart beger vi oss istället mot våningssängen. Jag sover nere som alltid. Efter incidenten för ett antal år sedan när jag ramlade ur övervåningen av sängen så sover jag alltid nere. Det är aldrig något tal om annat, fast jag kanske sover säkrare nu för tiden. Det är så det är bara. Vi öppnar fönstret men drar ner persiennen. Mamma ropar att det kommer in mygg annars. Precis som hon alltid gör. Mamma Lena vet bäst. Det gör hon alltid. Vi somnar i varsin säng, A uppe och jag nere såklart. Ragnabolugnet fyller oss båda och det är så lätt att somna. Jag somnar med A:s hand i min och jag somnar med ett leende. Det känns precis som det gör varje år. Fabulusiskt.

Sommaren flög. Den var fylld utav lite av varje. Det fanns några stora händelser och det fanns många, många små. Allt det där som jag just beskrev bär jag med mig. De små stunderna i vardagen. Att få njuta utav Olivers kurrande eller mammas röst ifrån köket. Att få sitta i trädgården och filosofera. För mig själv. Att lära mig laga husmanskost med mormor eller att bli lycklig över att mamma har köpt hem bregott att ha på mackan. Allt det där somriga, fina. Det lilla. Det är det jag uppskattar allra mest. Det lilla i min sommaridyll är det mest värdefulla.

Jag sitter nu nerbäddad under den sköna svarta fleecefilten i soffan. Jag skriver på bloggen, mamma har satt på tevattnet och A sitter tätt intill. Påsen med cashewnötter står på bordet framför mig precis där jag vill ha den. Det är inget avancerat alls, men det är så bra. Små detaljer som gör hela stunden. Precis som sommaren i sig. Jag säger nattis till mamma och pappa och beger mig uppför trappan. Jag kommer somna gott mellan A och min gamla gosedjurskompis Nine och tänka på allt det fina och lilla i dagen som varit. Det här är sommar för mig. Sommar när den är som bäst. Är det inte fabulusiskt så säg

Sådana där små Stunder sommaren 2012