Nu är det jul igen, fast ändå inte..

Anne och jag julpysslar (eller rättare sagt vi försöker fläta julhjärtan!) till tonerna av A och hans gitarr!

Japp, vi har gran!

Vårt försök till att julpynta vardagsrummet. På kvällen när det är mörkt ute ser det åtminstone lite julmysigt ut. På dagen när solen strålar och hettar är det inte lika tilltalande!

Aussie christmas style. Julpyntad surfingbräda!

Julmaten stod uppdukad, julmusiken fanns i bakgrunden och där stod vi, rastlösa och hungriga, med varsitt glas glögg i handen. Ikea:s glögg som inte smakar Blossa precis med deras egna så kallade pepparkakor till (inga hemmapeppisar direkt). Nåväl. Den som väntar på något gott. Lina (min svenska vän från gymnasiet) hade bokat (!) bordet veckan innan och allt var betalat och klart. Nu kunde vi bara glida in och ta för oss. Trodde vi. Efter 45 minuters köande för att ens en gång komma fram till maten så hade upprymdheten lagt sig lite grann och ersatts av tomma, skrikande magar. Men nu kunde vi äntligen hugga in. Som vi hade väntat. Men hallå. Vänta lite, vart var de varma, kokta potatisarna? Och vart fanns julmusten?? Och vad var det där för konstig skinka? 

Sammanfattat så var Ikea:s julbord ett julbord med stort utbud. Det var lite småmissar här och där, men i det stora hela så var det klart godkänt. Jag satt ju inte och njöt som hemma i Hossmo, det vore en överdrift att säga, men jag uppskattade verkligen försöket till ett svenskt julbord såhär på andra sidan klotet. Här kan man inte ha alltför höga krav, det vore bara dumdristigt. Bara att få äta svensk julmat här känns som lyx, och även om den inte är precis som man vill ha den så är upplevelsen i sig ett minne. Att sitta på ett Ikea som är så långt ifrån Sverige man kan komma men som ändå är en nästan exakt kopia av Kalmars och mumsa köttbullar och sill är rätt coolt. Och det var det inte bara vi som tyckte. Hade jag inte vetat bättre så hade jag med tanke på alla andra svenskar som också begett sig till Ikea denna kväll, verkligen trott att vi befann oss på hemmaplan. 

Svensk julkänsla, julmat och ett uns av allt det där man brukar känna i Sverige vid juletid. När svenskar samlas utomlands så händer det något som man knappt kan uppleva i Sverige tror jag. Trots att man aldrig tidigare har mötts så finns där något slags band knutet och att man delar samma traditioner skapar direkt en samhörighetskänsla. Att såhär runt jul kunna diskutera julmust, julkalendern eller glöggsorter är tryggt. När svenskar möts, oavsett om det är på Ikea eller i Svenska kyrkan, så vilar det en bekant känsla över det hela. Vi känner igen oss. Och såhär vid jul känner vi igen oss ännu mera. Att möta en svensk på andra sidan jorden är inte alls som att möta någon hemma på Ica. Här finns ett osynligt band, något som inte riktigt går att ta på, men som faktiskt ganska direkt skapar en känsla av gemenskap. 

Jag insåg ganska snabbt när jag försökte förklara för Juliana (från Taiwan) vad den svenska traditionen lucia innebär att det var kört. Inget att hämta. Dött lopp. "Man går i grupp och har vita kläder på sig, typ klänningar. Tjejen längst fram har ljus i håret och killarna har långa hattar på huvudet med stjärnor på. Vi sjunger speciella sånger och dricker glögg. Glögg är förresten ett rött, kryddigt vin som är varmt. Så har vi speciella bullar som heter lussecats. Och så pepparkakor. Ibland finns det en pepparkaksgubbe i luciatåget också. Eller alltså, en liten pojke. Och lucian har ett rött band runt midjan som symobliserar blod. Eller aja." Jag hörde hur det lät. Killar med långa stjärnhattar, blodiga band och kattbullar. Och det där älskar jag. Juliana försökte förstå, men det var svårt för henne. Jag avslutade med att säga "det är väldigt mysigt i alla fall" och så fick det vara. När jag efter vårt lussefirande i Svenska kyrkan gav Juliana en lussebulle och en pepparkaka så blev hon studsande glad och avslutade kvällen med att uppdatera sin facebook: "Swedish ginger cookie and small bun for Xmas! Happy Xmas everyone. Thanks Frida."

A tillsammans med Callum, Linas vän. Callum kan inte ett ord svenska men har nu varit med oss på svensk julmarknad, svenskt luciafirande och svenskt julbord. Han är jätteintresserad - Go Callum!