Resan 10

I tre dagar har jag legat död. I tre dagar har jag tänkt på mamma och pappa, på Hossmo, på raggmunkar, Rockenbylimpan, Kalmarkorv och cashewnötter med yoghurt. En tredagars magsjuka har fått mig att bli Sverigesvag. Egentligen är jag inte Sverigesvag alls, men de här dagarna har jag fått ge vika. Kasta in handduken. Min sjukdom har plockat fram helt nya känslor och mina svagheter har plötsligt blottats. Ge mig tillfrisknande eller ge mig Sverige. That's it.

Jag hade hellre legat störtsjuk på hemmaplan än i en minipiniliten by i Indonesien. Det positiva i det hela är att vi åtminstone valt rätt by och guesthouse (för sjukdomens skull). Byn är nämligen det vackraste vi hittills skådat, och att bli sjuk i paradiset är ju ändå inte fy skam (om man nu ändå ska bli sjuk någonstans). Och för det andra så är de som driver detta guesthouse helt fantastiska. Jag har blivit medicinerad alá djungelstyle, med örter och växter av olika slag. Igår kom den gamla tanten in till mig (där jag låg utslagen på sängen) och viftade med händerna vilket jag tolkade som ”sätt dig upp”. Därefter tog hon in några konstiga, illaluktande, blad i sin mun, tuggade och spottade ut på min mage occh runt hela midjan. Jag kommer aldrig att glömma A:s min vid sidan. Den var obetalbar. Han stod där med de största ögonen någonsin och bara gapade. Själv orkade jag inte bli chockad, knappt skratta till. Hon kunde spotta på mig hur mycket hon ville. Bara jag fick bli frisk.